Anglofil, jag?!

Nu är det nära. Bara några månader tills jag får återse världens bästa stad igen. Jag talar naturligtvis om staden med stora bokstäver rakt igenom: L O N D O N! Men, säger ni, det finns ju massor av andra spännande, intressanta, fascinerande, coola, vackra och mångfacetterande metropoler som alla gånger kan mäta sig med London. För all del. Men jag älskar London mest i alla fall och jag ska förklara varför.

Ge mig en stad som har så många årsringar och lager av historia. Alltifrån romarnas grundande av Londinium, medeltidens korsriddare, Henrik den åttondes avrättningar i Towern och Shakespeares teaterframföranden på the Globe, till Jack the Rippers härjningar med kniven i East end, andra världskrigets Blitzen och 1960-talets Swinging London, epoken som satte London på världens mode- och musikkarta. Detta är bara axplock av allt det som är och var London och som gör att jag och många med mig alltid har en anledning att komma tillbaka.

Jag har besökt London ett antal gånger. Första gången var jag 10 år och det var campingsemester med familjen som gällde. Efter att ha tagit oss den långa vägen via kontinenten med bil och en sjösjuk resa med färjan över Engelska kanalen, tältade vi på en camping i Abbey Wood utanför stan. Andra gången var jag 14 år och reste också då i familjens sällskap. Det mest färgstarka minnet från den resan var att jag shoppade skärp, sockar och andra accessoarer i neonfärger, helt enligt det rådande 80-talsmodet. I freestylelurarna hade jag popikonerna Duran Duran och Culture Club. Tredje resan vann min man och jag i tv-kanalen Filmnets slogantävling. Vi behandlades som stjärnor när man filmade vår lunch på nyöppnade restaurangen Planet Hollywood där vi träffade Alice Cooper, den gamle rockräven! Gissa om den resan blev ett minne för livet.

Sedan blev det tjänsteresor under några år. En vecka tillbringades i Kensington där jag och några engelska kollegor knackade datakod i och med lanseringen av arbetsgivaren BAE Systems nya globala webbplats. Vi var ett glatt gäng som gick ut och åt indisk kyckling i Soho en kväll. Vid ett annat tillfälle hade vi "Communications people" möte i Churchill War Rooms, det ställe där Churchill höll ställningarna när tyskarna bombade London under andra världskriget. Idag det ett spännande museum som vår kollega Dominic Walters som är barnbarns barn till Winston himself, visade oss runt i.

Men nu är det, som sagt nära. I maj tar jag och min familj flyget till metropolernas metropol. Undrar vad det bestående minnet kommer att bli den här gången...

P.S. Jag håller med om att länkarna till Wikipedia är aningen fantasilösa, men vill ni veta mer får ni vackert googla vidare.

Hemma

 

Ordet hemma är ett ord med starka, personliga associationer. Hemma för mig är inte hemma för dig, om man säger så. Men i grund och botten är innebörden av ordet hemma detsamma för de flesta, oavsett om vi bor i en gul liten stuga i norra Sverige eller någon annanstans på jorden. Det är hemma vi kan pusta ut och vila efter en arbetsdag. Det är hemma vi kan längta till när vi reser bort. Och det är hemma vi har våra saker och grejer och pryttlar som i allra högsta grad är en del av ens hem.

 

Min mamma har nyss flyttat från sin lägenhet till ett äldreboende ett par hundra meter bort. Hon har fått en mindre lägenhet helt i enlighet med hennes fysiska behov och med en ännu bättre utsikt. Innan hon flyttade var hon lite nedstämd och orolig över hur det skulle bli. Hon hade ju bott i sin dåvarande lägenhet i några år och kände att det var hennes hem. Men jag sa då att "..du får ju dina saker med dig som också är en del av ditt hem". När vi sedan satt i den nya lägenheten frågade hon mig om hon skulle flytta något mer eller om det var här hon skulle bo. Då jag svarade att "ja, det är här du ska bo" blev hon lugn i den förvissningen. Medan vi drack kaffe och slötittade på skidåkningen på tv, sa hon något i stil med "Ja, jag har ju mina saker här, så det känns bra."

 

Och är det inte så det är. Eller som Paul Young sjunger "Where ever I lay my hat, is my home". Där våra saker är, där är vårt hem. På så sätt kan vi skapa ett provisoriskt "hemma" på jobbet med bilder på familjen och andra personliga attiraljer på kontorsskrivbordet eller i skolbänken med ett eget pennfack och egna suddgummin. Ett annat uttryck jag gillar, också på engelska, är "My home is where my heart is". Mitt hem är där mitt hjärta finns. Det tolkar jag ungefär som att jag trivs på den plats jag kallar mitt hem, så till den grad att den blir en del av mig med mina grejer och pryttlar.

 

Mina muggar

Gott nytt år kaffeår! Ledigheten är över och framför oss ligger oceaner av dagar, timmar, minuter och sekunder, alla delar av det nya året. För många innebär det långa stunder av trötthet de första dagarna på jobbet eller i skolan. Då kan kaffe vara det som hjälper till att hålla ögon öppna och ångan uppe tills man "vänt tillbaka" dygnet igen.

 

Jag lärde mig uppskatta den ädla drycken kaffe när jag var 25 år och började jobba på Hägglunds. Jag samåkte med ett gäng som ville vara på plats redan 20 i 7 på morgonen. Hu! Därför var dagens första kopp kaffe på kontoret avgörande för att jag skulle hålla mig vaken och sköta mitt jobb.

 

Sedan dess har det rullat på med diverse kaffesorter, ritualer och tillbehör. Enligt mig är ett gott kaffe inte nog, utan kräver rätt kärl för den optimala njutningen. Därför fyller muggen en viktig funktion. Min första favoritmugg köpte jag på Camden Market i London och pryds av fåret Shauns fagra nuna. Hans ögon visar hur man ska se ut efter man har druckit upp sitt kaffe.

 

Andra favoriter är de fina morsdags-muggar jag fått av min kära familj. En heter "MAMMA" med rejäla versaler, ingen tvekan om vems det är, och den andra har ett virkat porslinsfodral som gör att kaffet håller sig varmt extra länge...

 

Sen gillar jag att dricka kaffe på traditionellt vis ur kopp med fat till och jag har flera uppsättningar att välja mellan. En söt kopp har texten "Mors kopp" i guld på kanten (loppisfynd), en annan är i glas från Bodum och ytterligare en är i Gröna Anna-stil och matchar min servis.

 

Man kan bli lycklig för mindre. God ny påtår!