Bättre en gran på altan än tio i skogen, eller hur man stylar barret

Då var det dags igen, att ta tag i adventspynteriet. I år tänkte jag att, nu ska jag vara ute i tid och inte flänga runt med ljusslingor och pappersstjärnor på söndagkvällen den första advent. Så jag började utomhus. Då vi i år plastat in altanen i byggplast för att slippa skotta snön som blåser in under taket, så utgår den sedvanliga gran- och ljusslingan runt altanräcket. Istället ska plastgranen få stå och tindra utanför köksfönstret, tänkte jag.

Sagt och gjort, dra ut de tre grandelarna ur plastpåsen var ingen konst. Fiffigt att en plastgran både går att dela i tre och även har ihopfällbara grenar. Det köper jag. Men, när det kommer till att böja ut alla små kvistar som är gjorda av ståltråd inlindade i plastbarr, då sätts mitt tålamod på prov. En timme! En timme tog det att få alla barren i ordning. Jag kände mig som värsta stylisten; barr, ni fattar!? För att inte tala om problemet att få den smala granfoten att stå rakt, det är en utmaning i sig. Tacka vet jag en äkta granstam. Det ska vi ha inne och då doftar det jul.

Albert!

Kollade igenom lite bilder och hittade en bild på Albert, gullugglan som hängde hos oss några dar i somras.

Missa inte!

Missa för allt i världen inte Sveriges Televisions förträffliga naturprogram "Eken". Den visas på SVT Play till och med den 9 december. Så samla småkottarna om du har några och bänka dig framför skärmen med popcorn och njut av en lärorik och behaglig stund i sällskap med det fantastiska trädet eken.

Eken på SVT.se

Vintervila i blomstersäng

När jag fann denna sänggavel i gjutjärn på loppis fick jag idén att den skulle bli pricken över i:et i mitt trägårdsland. Tänk att få se luktärter och ärtskidor slingra sig upp för stolparna, för att inte tala om resten av örtesängen med morötter, sallad, ringblommor och andra grödor och blomster. Men som ni vet är sommaren kort trots vackert väder. Mycket ska hinnas med och inte katten blev det trädgårdsland av i år heller. Men tack och lov blev marken uppgrävd och lucker inför nästkommande vårsådd. Så nu får gaveln gå i vintervila och jag får tyst nynna för mig själv:

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.

Sitt fint

Kökssoffan har bytt tyg på locket många gånger. Ibland har det legat en trasmatta där, ibland ett fårskinn. Men ack, så opraktiskt. Denna lösning har hängt med längst, prickigt tyg med vaxad yta. Önskar jag hade tänkt på det när barnen var små.

Korgstolen är nog min äldsta möbel, köpt på Åsele marknad (Märten) när seklet var gammalt, det förra alltså. I många år var den naturfärgad, men i somras blev den vitmålad och dynan och kudden är sydda av filtar med mormorsrutor fyndade på second hand.

 

Manchester

När grannen plöjt åkern ser den ut som grovspårig manchester. Det får mig att tänka på den finspåriga manchester man möts av i en nypreparerad slalombacke. Längtar...

Ugglor i mossen

... eller ska jag säga i grädden och på lyset. Ugglor är på modet och det är bra. För finare fågel finns inte. Vi hade en uggla i somras som vi kallade Albert. Han satt och hoade längst nere på tomten i ett hål i en tall. Han var en liten en, kanske en pärluggla. Nästa dag satt han i ett träd längre bort hos grannen. Och hoade. Här ett par inomhusugglor. En upptäckte vi i vispgrädden och en kom fram när man tände ljuset!

Dearest Dublin

Vid den här tiden för tre år sedan, befann jag mig i Dublin. Några få dagar som gav mig annorlunda minnen från en speciell stad. Ett var minnet av irländsk husmanskost. Fråga mig inte vad jag åt men det var nåt slags kokt kött och potatismos kryddat på ett sätt som för mig blev smaken av Dublin. Hotellet min man och jag bodde på hette the Clarence och var den kreativa behållningen för min del. Hotellet som ägs av rockgruppen U2 var inrett i en kombo av skandinavisk och brittisk design med rustika sängar och sängbord i enkelt men exklusivt träslag och vackra handfat och fasade kakelplattor på toaletten. Vår hotelltoalett inspirerade mig inför kommande badrumsbygge läs mer. I Octagon bar, hotellets åttakantiga bar, satt vi en kväll i ett bås och hoppades få en skymt av Bono och grabbarna, men icke sa nicke. Men då the Clarence låg mitt i smeten i Temple Bar-området, så gick vi ut i Dublinnatten för att njuta av irländsk folkmusik och Guinness på en vanlig pub istället.

Noggrannhet - en dygd

Idag snöade jag in på att rengöra en glasruta till toan från lite färgrester. Perfektionist som jag är med sinne för detaljer, ger jag mig inte förrän rutan var HELT kliniskt ren från färg. Ok, det kanske var överdrivet. Men varför inte? Jag citerar Carl-Bertil som så klokt förklarar för sin ömma moder varför han ska jobba på självaste julafton, jo, för  "... ett väl utfört arbete är den grund varpå samhället vilar". Så det så.

Harmoni eller kontrast?

Harmoni är skönt, rofyllt och ett tillstånd att vila i både när det gäller färg och form men även känslomässigt. Men varför behövs då kontrast? Jo, när harmonin spelat ut sin rätt, blivit vardag och slentrian, rutin och tråkigt, då behöver ögat och sinnet kontrast. För att ruskas om, bli påmind om ett annat sätt att se, tänka, känna, ja, helt enkelt ett annat sätt att existera.

Vad är då bäst? Harmoni eller kontrast? För mig är det som två olika sidor av samma mynt, som yin och yang, som sol och måne, kvinnligt och manligt, svart och vitt. Båda behövs för att skapa dynamik.

Badrummet

För ett par år sedan byggde vi ett nytt badrum. Från grunden, eller från övervåningen rättare sagt. Badrummet krävde att vi tog upp ett hål i taket och byggde takkupa för att badkar och dubbla tvättställ skulle få plats jämte toaletten i den före detta klädkammaren. Smakar det så kostar det, men det är ett mycket trivsamt ställe att gå på toa på. För att inte tala om när man en stjärnklar vinterkväll tappar upp ett skumbad och spanar ut över trädtopparna utanför fönstret och vet att det är femtio grader kallare ute än inne.