... eller ska jag säga i grädden och på lyset. Ugglor är på modet och det är bra. För finare fågel finns inte. Vi hade en uggla i somras som vi kallade Albert. Han satt och hoade längst nere på tomten i ett hål i en tall. Han var en liten en, kanske en pärluggla. Nästa dag satt han i ett träd längre bort hos grannen. Och hoade. Här ett par inomhusugglor. En upptäckte vi i vispgrädden och en kom fram när man tände ljuset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar