Då var det dags igen, att ta tag i adventspynteriet. I år tänkte jag att, nu ska jag vara ute i tid och inte flänga runt med ljusslingor och pappersstjärnor på söndagkvällen den första advent. Så jag började utomhus. Då vi i år plastat in altanen i byggplast för att slippa skotta snön som blåser in under taket, så utgår den sedvanliga gran- och ljusslingan runt altanräcket. Istället ska plastgranen få stå och tindra utanför köksfönstret, tänkte jag.
Sagt och gjort, dra ut de tre grandelarna ur plastpåsen var ingen konst. Fiffigt att en plastgran både går att dela i tre och även har ihopfällbara grenar. Det köper jag. Men, när det kommer till att böja ut alla små kvistar som är gjorda av ståltråd inlindade i plastbarr, då sätts mitt tålamod på prov. En timme! En timme tog det att få alla barren i ordning. Jag kände mig som värsta stylisten; barr, ni fattar!? För att inte tala om problemet att få den smala granfoten att stå rakt, det är en utmaning i sig. Tacka vet jag en äkta granstam. Det ska vi ha inne och då doftar det jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar