Våren är här och med den följer vårkänslorna. Mina vårkänslor är luftiga och lätta och föder en längtan att dra iväg, iväg till fjärran länder och platser. Om jag var en av talgoxarna i eken utanför hade jag flygit direkt. Ja, jag vet, talgoxar är inte flyttfåglar och håller sig kring husknuten året om. Men om jag däremot varit en flyttfågel hade jag haft en omvänd kompass i min lilla fågelhjärna som uppmanade mig att dra söderut när solen återvänder.
Jag har alltid fascinerats av kartor och kartböcker och min inställning som liten när jag låg med näsan i en kartbok, var inte om jag skulle få besöka Katmandu eller Långbortistan, utan när. Att resa i böckernas och i det här fallet kartböckernas värld är ett substitut så gott som något för en reslysten själ. Fascinerande är också att människan lyckats dela in vår planet i linjer, så kallade longituder och latituder. Nationella gränser kommer och går men dessa linjer består, om man säger så.
I inredningssammanhang känns det som att kartmotivet har nått sin peak. Jag menar, när man hittar veckade lampskärmar med kartmönster på Rusta känns trenden rejält etablerad i det svenska folkhemmet.
I vår blir det ingen tripp till sydligare breddgrader. Men egentligen gör det inget, för det bästa är att man får njuta av den positiva, glada känslan när tankarna lyfter till nya sfärer där solen lyser varm på en molnfri himmel.
Ha en skön vår, flyttfåglar och ni andra!
Cilla ståendes på Greenwich Meridian line utanför London. Det är den fysiska linje som delar öst från väst. Läs mer http://www.thegreenwichmeridian.org/tgm/articles.php?article=0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar