Bloggen är död - länge leve bloggen!

Så har jag då äntligen bestämt mig. För att avsluta bloggen www.undereken1.blogspot.se. Som ni säkert märkt har aktiviteten varit låg länge så beslutet att sluta känns som en bra start för något nytt. Och detta nya är Under ekens webbsida, www.undereken.se. Här kommer jag fortsättningsvis att förmedla tankar, idéer och nyheter i egenskap av entreprenör, kommunikatör och inspiratör.

Men bloggen finns kvar i cyberspace som en samling bilder och funderingar från det lilla huset under eken.

Under eken växer!

Som några (många?) av er kanske har märkt har Under eken växt från att bara vara blog och nu även är ett helt litet företag. Jo, det stämmer jag har startat firma och erbjuder mina tjänster inom kommunikation och grafisk design. Jobbet utförs naturligtvis här i lilla gula huset under eken. I ergonomisk stol vid höjbart skrivbord med bra pc och programvaror. Några kunder har redan nappat och fler är intresserade. Det känns underbart och spännande. Jag menar, att det bara går!

Sen ska jag inte sticka under stol med att varje dag innebär att man bryter ny mark och det kan vara ganska uttröttande. Men belöningen är stor, när människor jag möter som sitter på beslutande positioner på företag säger att: Vi behöver din hjälp.

Sommarhälsningar från Cilla!

Kika gärna in på www.undereken.se

På tal om vårkänslor och kartografi...

... så går jag i samma tankar som Lantmäteriet, läs mer här.

Lantmäteriets kartdatabaser blir fria. Foto: Linda Alfvegren

Longitud och latitud

Våren är här och med den följer vårkänslorna. Mina vårkänslor är luftiga och lätta och föder en längtan att dra iväg, iväg till fjärran länder och platser. Om jag var en av talgoxarna i eken utanför hade jag flygit direkt. Ja, jag vet, talgoxar är inte flyttfåglar och håller sig kring husknuten året om. Men om jag däremot varit en flyttfågel hade jag haft en omvänd kompass i min lilla fågelhjärna som uppmanade mig att dra söderut när solen återvänder.

Jag har alltid fascinerats av kartor och kartböcker och min inställning som liten när jag låg med näsan i en kartbok, var inte om jag skulle få besöka Katmandu eller Långbortistan, utan när. Att resa i böckernas och i det här fallet kartböckernas värld är ett substitut så gott som något för en reslysten själ. Fascinerande är också att människan lyckats dela in vår planet i linjer, så kallade longituder och latituder. Nationella gränser kommer och går men dessa linjer består, om man säger så.

I inredningssammanhang känns det som att kartmotivet har nått sin peak. Jag menar, när man hittar veckade lampskärmar med kartmönster på Rusta känns trenden rejält etablerad i det svenska folkhemmet.

I vår blir det ingen tripp till sydligare breddgrader. Men egentligen gör det inget, för det bästa är att man får njuta av den positiva, glada känslan när tankarna lyfter till nya sfärer där solen lyser varm på en molnfri himmel.

                                                               Ha en skön vår, flyttfåglar och ni andra!

Cilla ståendes på Greenwich Meridian line utanför London. Det är den fysiska linje som delar öst från väst. Läs mer http://www.thegreenwichmeridian.org/tgm/articles.php?article=0

Operation Rädda eken

Dags att rädda ekens grenar! För några år sedan blev eken "vingklippt" då en av de största grenarna bröts av under tyngden av blötsnö. Sorgen var stor. Blia och blötsnö gillas därför INTE, så Isabel och jag beväpnade oss härom dagen med sopkvastar och tog bort snön från eken och andra träd och buskar. Gissa om vi var blöta när vi kom in!

Och julen varar in till påska...

Nu är det två dagar sen Knut hade namnsdag och här hemma är det fortfarande jul. "Varför tar alla ut sin gran så tidigt" undrade dottern. Det har jag inget svar på då jag, liksom hon, vill hänga kvar vid julen liksom kulan i grenen så länge det bara går. Och än så länge står vår gran fin och grann i stugan. Ute är det mörkt och kallt med mycket snö och inne är det pyntat och fint, så varför ändra på ett vinnande koncept. Okej, jag ska vara ärlig och lägga alla kort på bordet. Detta draggande av projektet "avjulning" hänger också ihop med det massiva projektet julpyntning som kommer före. För julpyntning av det lilla gula huset under eken innebär så mycket mer än att hänga upp röda gardiner, ta fram lite tomtar och klä en gran. Julpyntning innebär en total make over av hela inredningen i alla rum från topp till tå. Först krävs en grundlig städning av alla skrymslen och vrår, något som varit eftersatt då hösten ägnats åt annat än städning. Sen kommer vi till kapitel två: Att skapa julmys. Och det råder olika trender olika år för mig.  När inspirationen fått rinna till med hjälp av inredningstidningar och julbilder på www.pinterest.com föll valet denna jul på det röda, ombonade temat. Till och med det blonda stylade vardagsrummet fick röda gardiner och då vet de som känner mig, att jag har gått långt utanför ramarna!

 För att inte längtan ska bli för lång till nästa jul, bjuder jag här på lite myspys-bilder från fjolårets höjdpunkt. Håll till godo alla Christmas lovers out there!



Läsfåtöljen med gobelängtyg. Med den vackra baksidan uppåt för att klara av håriga katter. En jordglob matchad med liknande ljuslykta fyndad på loppis lyser upp jungfru Maria och Jesusbarnet.

Pälsvästen pryder sin plats på stolsryggen och julklappsgitarren används flitigt.

Bokhyllan får en schal som duk och pryds av familjefoton, granris, ljus och självaste Empire State Building!

Liten rådjurssamling och barndomens sagoböcker.

En spetsschal passar fint
som väggdekoration...

... och Jaffalådan fungerar utmärkt

som handarbetskorg.

Välkommen 2015!

Så var ännu ett år lagt till handlingarna, 2014. Vad innebar det året för dig? För mig innehöll det mycket slit och prövningar, men även nya insikter och mycket kärlek och glädje. Min målsättning i år är enkel och solklar. Att ta hand om mig själv. Därför att det helt enkelt är dags nu. Dags att ta hand om min kropp bättre och dags att låta själen, anden och intellektet få utrymme igen. Att frigöra tid för eftertanke, njutningar, bön och mentala övningar. Att lyfta blicken och sväva en stund. Att påminna mig om: "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet."