Att göra fel kan va så rätt!

Jag har en att-göra-lista för att komma ihåg viktiga saker. För att prioritera och helt enkelt fylla min dag med nyttiga och nödvändiga sysslor, så luthersk jag är. Men vad händer? En dag kan ta en oväntad riktning då jag fylls av energi och inspiration av något slag leder in mig på "villovägar". Då tar jag itu med oplanerade göromål eller gör helt enkelt en paus och njuter: Av en bok, av en fikastund i goda vänners lag eller helt enkelt av en stund i solen. Vad är rätt, vad är fel?

Gult är inte fult!

För några veckor sen möttes jag av denna färgprakt när jag gick nerför grusgången mot huset. Mitt utomhus-hem badade i matchande solgult både i rabatten, på fasaden och från solen ovanför. Men skönhet är förgänglig och de gula bladen från getramsen har vissnat ner och blivit bruna och sladdriga.

 Men, jag sörjer inte utan ny skönhet kommer emot mig i kattens frostnupna tassavtryck på bron.

 

Ninna ninna ninna na, ninna ninna ninna... Boktipset!

 

 

Titel: Sörja för de sina 

Författare: Kristina Sandberg

Förlag: Norstedts förlag

Jag fastnade för den här boken av den enkla anledningen att den utspelas i Örnsköldsvik, min hemstad. Den tar sin början under 1940-talets mitt med ett världskrig som pågår ute i Europa. Vi får följa huvudpersonen Maj, en ung kvinna, hustru och mamma i hennes vardagsbestyr med hem, småbarn och en stundtals frånvarande man. Turerna utanför lägenheten på Viktoriaesplanaden går till tant Tea, svärmodern, en trappa ner i huset, till kallbadhuset på samma gata, till lasarett och butiker, väninnor och restauranger i närheten. Maj tar oss också med till sin barndoms Östersund där hennes far och bröder bor samt till sommarstället i Höga kusten som delas med maken och hans familj. Den något äldre maken som är en välbärgad fabrikör inom konfektionsbranschen är ofta frånvarande både i arbetet och som inkallad till tjänst söderut när Sverige har krigsberedskap.

Fastän bokomslaget är i färg märker jag att jag det blir lätt att man läser i svartvitt. Okej, sidorna är ju vita med svarta bokstäver, men det jag menar är att känslan av "förr i tiden" ger mig svart-vita glasögon på innebörden i texten! Märkligt... Men det intressanta är att när jag läser om Majs liv i fyrtiotalets Ö-vik med och följer hennes tankar, funderingar och osäkerhet kring framför allt moderskap och hushållsarbete, slås jag av hur lika vi är. Dialektala ord som ävlas och grina ökar dessutom igenkänning och samhörighet, fastän hon var småbarnsmamma sextio år tidigare än jag.

Nedan ett utdrag ur boken om Gottne som fick hjärtat att picka lite snabbare...

Frukt- och ljusfat

Så här såg fruktfatet ut för några veckor sedan. Äpplen i olika storlekar.

 



 

Nu i mitten på oktober har ljusen har fått ersätta de mindre paradisäpplena.